lunes, 20 de noviembre de 2023


 

PUERTO RICO: “La acción (de la FBI) de asesinar a Filiberto Ojeda no es un hecho impulsivo”

Entrevista con ELMA BEATRIZ ROSADO, viuda de Filiberto Ojeda Ríos, comandante del Ejército Popular Boricua Macheteros que luchaba por la independencia y la dignidad de Puerto Rico

Por Dick Emanuelsson:

VIDEO: https://youtu.be/1h-Se4QXD9k

AUDIO: http://www.box.net/shared/mbsnxn8oi3

SAN JUAN 2010-06-17 / El 23 de septiembre del 2005 fue asesinado por agentes del FBI el comandante guerrillero Filiberto Ojeda Ríos, un luchador por la soberanía y la independencia del pueblo puertorriqueño.

A través de las cadenas internacionales de noticias supimos de la triste noticia. Decían que le habían disparado al compañero que había permanecido en la clandestinidad hacia muchos años y que habían localizado la casa en donde se encontraba Filiberto.

Herido por los francotiradores de FBI y de la empresa de mercenarios DynCorp lo dejaron desangrar durante más de diez horas.

Sobre ese tema y mucho conversamos con ELMA BEATRIZ ROSADO, compañera de lucha y viuda de Filiberto Ojeda.

DE: ¿Donde estaba Usted ese día y que pensó cuando llego la noticia de que le habían asesinado a su esposo?

Elma Beatriz Rosado: (EBR): “Yo me encontraba en la casa y fui testigo de los varios incidentes que ocurrieron, pero sin embargo en un momento dado, él dice que alguien va a salir. Yo salgo y es hasta el otro día que yo me entero del asesinato. Así que transcurrió bastante tiempo de que yo me diera cuenta de que eventualmente había sido asesinado”.

DE: ¿Cómo estuvo la comunicación entre ustedes y cuanto tiempo estuvo en la clandestinidad?

EBR: “En la primera parte estuvo quince años en pero la mayor parte de su vida política la vivió en la clandestinidad y yo creo que en total fueron alrededor de cuarenta años, solo que en esa última etapa fueron quince años. Luchando por la independencia y siempre por la justicia social por el pueblo puertorriqueño, ese era su interés”.

DE: ¿Cuéntanos un poco sobre Filiberto, donde nació, donde creció en su infancia, juventud y que es lo que hizo para que él realmente pusiera el pecho y arriesgar la vida por una causa como la independencia?

EBR: “Él nació en el barrio Río Blanco en el municipio de Naguabo en Puerto Rico en el año 1933. El desde niño sentía aquellas injusticias sobre los seres humanos. Eso siempre lo marcó. Toda su vida estuvo dispuesto a sacrificarse por el bienestar del pueblo puertorriqueño y el decía que ningún ser humano podía vivir esclavizado, que Puerto Rico era una colonia y que había que lograr la independencia para que los puertorriqueños rigiéramos nuestro propio destino”.

DE: Nosotros acabamos de regresar de una entrevista con el compañero Rafael cancel Miranda que también era uno de los luchadores por la independencia de Puerto Rico. Él sobrevivió el ataque al Capitolio en EE.UU. el 1954 que fue mundialmente conocido. El compañero resistió 25 años en la cárcel por esa fuerza y firmeza de luchar por la independencia. ¿Filiberto era y pensaba así?

EBR: “Absolutamente. Y si, Filiberto estuvo encarcelado en el año 1985. Lo encarcelaron durante 32 meses sin haberle celebrado juicio, que aquel momento era el preso político que mas tiempo había estado en sistema carcelario sin haber ido a juicio, cuando EE.UU. promete que va haber prontitud en ver la acusación y el sistema de justicia. Luego lo excarcelaron debido a la presión internacional y a las apelaciones que se hicieron. Inmediatamente que lo excarcelan, a los tres meses lo encarcelan nuevamente, imputándole cargos de resistir a arrestos de 1985. Así que nuevamente en el 1988 es encarcelado y lo tienen preso durante un año”.

“Se celebra el juicio donde se le acusa por resistir arrestos y por agredir un agente del FBI. Y en ese juicio salió absuelto por un jurado puertorriqueño, un juicio que se celebró en 1989 en San Juan (capital puertorriqueña). Así que el pueblo demostró que Filiberto era inocente y tenia derecho a defenderse”.

DE: ¿El encabezaba el Ejército de los Macheteros?

EBR: “Si”.

DE: ¿Qué caracterizaba a ese ejército y cuales fueron los hombres y que tipo de acciones se ejecutaron? Nos han contado que hicieron un sabotaje muy contundente contra la aviación de la Fuerza Aérea estadounidense que en ese momento estaba en la guerra de Vietnam.

EBR: “Si se examina los periódicos y los artículos de 1981, el Ejercito Popular Boricua Macheteros hizo una acción donde EE.UU. y sus aviones sufrieron porque alrededor de nueve u once aviones fueron destruidos por el Ejército Popular de Boricua. Eran aviones de la Guardia Nacional que estaban en la base Muñiz en Puerto Rico. Toda la prensa de ese periodo destaca esa acción y es un mensaje para EE.UU. de que los puertorriqueños no quieren las fuerzas militares de EE.UU. aquí. Porque esas fuerzas militares invaden en todos los aspectos de nuestra vida”.

“Afortunadamente en el 2003 se logró la salida de la Marina de Guerra de EE.UU. fuera de la Isla de Vieques, que es una isla de Puerto Rico, parte del archipiélago. Y ese fue un logro de los puertorriqueños y otro mensaje más a EE.UU. de que los puertorriqueños que no queremos fuerzas militares invadiendo nuestras vidas”.

DE: ¿Llegó a tener mucha gente el Ejército de Macheteros?

EBR: La verdad es que es una organización clandestina que nadie sabe cuantas personas lo militaban. Si se sabe que hay un dicho de los puertorriqueños que dicen que “Todo Boricua es Machetero” y eso en el espíritu de que todos los puertorriqueños ansían la libertad. Inclusive, a pesar de algunas diferencias aparentemente ideológicas y políticas donde hay algunas personas que manifiestan que prefieren anexarse a los EE.UU. pero realmente todos los puertorriqueños somos profundamente nacionalistas y queremos que Puerto Rico sobresalga por su propia gente. Queremos tener el control de nuestro destino. A quien sea que se le de la oportunidad, no va preferir un estatus de esclavitud ante su propia independencia”.

DE: Usted cuando conoció a Filiberto, ¿como fueron los primeros encuentros o las relaciones de pareja con todas las dificultades que implica de tener un compañero o compañera en la clandestinidad?

EBR: Yo conocí a Filiberto cuando él estaba encarcelado, esperando el juicio que se iba a celebrar en Puerto Rico en 1989. Nos conocimos por carta, más bien, pero entonces cuando se celebra el juicio en Puerto Rico y cuando finalmente es liberado entonces es cuando nos conocemos personalmente ya que solo lo había visto en la Corte. Poco después se desarrolló la relación y fue una relación muy importante de absoluta felicidad para ambos, es lo que le puedo decir”.

DE: ¿Cómo era justamente tener una relación con un compañero que estaba en la clandestinidad porque era importante de no dejar huellas por sus encuentros a los agentes de FBI y todos esos aparatos tecnológicos que ellos manejan?

EBR: Yo creo que los independentistas puertorriqueños estén o no en la clandestinidad han tenido una historia de represión muy fuerte. Todo el tiempo estamos acostumbrados a que nuestros teléfonos están intervenidos y que lo que nosotros hacemos y decimos se conoce y hay seguimiento, hay vigilancia electrónica”.

“En Puerto Rico se descubrió que había alrededor de 135,000 carpetas que fueron confeccionadas por el FBI y por la policía de Puerto Rico. Desde el movimiento nacionalista se están llevando expedientes sobre los puertorriqueños, interrumpiéndoles en su trabajo para que les desempleen, van donde los jefes de las personas y les dicen que la persona por ser independentista puede ser terrorista y peligrosa. Obviamente esto ha complicado muchísimo la vida de los puertorriqueños”.

“Hay puertorriqueños que no han podido estudiar en Puerto Rico por eso mismo porque no se les da cabida en las universidades, se les impide una vida natural como la tendría cualquier habitante de cualquier país. Los puertorriqueños estamos acostumbrados todo el tiempo a estar mirando hacia atrás, porque los independentistas siempre somos seguidos”.

“El famoso programa de COINTELPRO, Counter Intelligence Program, que es el programa de contrainteligencia del FBI en EE.UU. fue instalado en Puerto Rico. Y aquí se hicieron esos expedientes sobre los puertorriqueños y también sobre los grupos independentistas inclusive sobre un gobernador de Puerto Rico Luis Muñoz Marín, sobre Pedro Albizu Campos (el legendario líder del Partido Nacionalista, nota del redactor) y diversas organizaciones independentistas. Todas las organizaciones en Puerto Rico que luchaban por la independencia ya fueran clandestinas, estudiantiles, sindicatos, partidos políticos en la legalidad; todos fueron perseguidos y vigilados por el FBI y la policía de Puerto Rico. Así que para nosotros es un modo de vida posiblemente más allá de los independentistas”.

DE: El sepelio o sea el último viaje de Filiberto a la tumba fue seguido con miles de personas acá. ¿Cuánta gente estuvo en ese sepelio del compañero?

EBR: Yo no sabría decirle exactamente, pero hay personas que dicen que fue alrededor de 150.000 mil personas y que fue uno de los mas grandes. Pero en un trayecto que normalmente toma 45 minutos, desde el Colegio de Abogados salimos hacia Río Blanco hacia el cementerio a las 10 de la mañana y llegamos a las 4 de tarde y normalmente un trayecto que toma 45 minutos”.

“A lo largo de la carretera había miles de personas; en la zona bancaria, las escuelas, los estudiantes salían y todo el mundo se paraba en la carretera en saludo ya fuera con su mano en el pecho, o con el puño en alto y había banderas de Puerto Rico, banderas de Lares, que es nuestra bandera revolucionaria. Y había carteles de personas que decían “FBI asesino”, “Filiberto vive” Fue una expresión contundente sobre que era lo que significaba Filiberto para el pueblo puertorriqueño, porque en su voz, el pueblo la reconocía como una voz de dignidad y por la independencia, independientemente que no estuvieran de acuerdo con su ideología política; la voz de Filiberto era muy respetada porque sabían que su lucha era una lucha pura, para liberar el pueblo y fue reconocido como ese dirigente que estaba logrando la unidad en el movimiento independentista”.

“Igualmente al ser reconocido por el pueblo también fue reconocido por el gobierno de EE.UU. como una amenaza, porque el que las personas estuviesen conciente de una situación con una actitud de liberarnos de la colonia, es muy peligroso para EE.UU. que los puertorriqueños estemos pensando por nosotros mismos, ya que eso trastoca el liderato que ellos han mantenido sobre nosotros y la condición colonial que ilegalmente mantienen sobre nosotros en contradicción con las resoluciones de la las Naciones Unidas”.

DE: El día que lo asesinaron allá se especula que había helicópteros sin placas de la fuerza aérea de EE.UU. y agentes de DynCorp, la empresa privada de mercenarios contratados por FBI. ¿Que sabe Usted de eso y cuéntanos un poco, como sucedió el ataque del FBI contra esa casa donde estaba Filiberto?

EBR: En la prensa han salido reportajes sobre esos helicópteros y aquella confabulación que ha habido de premeditación de que esas acciones estaban planificadas por FBI. El periodista Jesús Dávila ha reportado sobre eso. Interesantemente no mucha gente ha repetido ese reportaje o ha dado a conocer o difundir ese reportaje. Porque cuando se trata en contra de EE.UU. la gente lo piensa y se necesita un poco de valentía para hacerlo y afortunadamente hay periodistas que si la tienen.

La acción de asesinar a Filiberto no es un hecho impulsivo. En 1985 cuando el fue arrestado que también se encontraba en la clandestinidad, más de cien agentes estuvieron ahí. La idea era asesinarlo, como lo testificó un agente de FBI en el mismo juicio y dijo: “Yo tire a matar y fallé”.

Entonces esa era una espina que el FBI tenia dentro y todos los directores del FBI desde ese momento en adelante, su misión era dar con Filiberto y sabíamos que dar con Filiberto era una bala para el, eso lo supimos todo el tiempo y Filiberto lo había denunciado.

Otro periodista, el periodista José Elías Torres de Ponce, le hizo una entrevista a Filiberto un mes antes de su asesinato. Una entrevista muy importante donde Filiberto hablaba inclusive de las condiciones económicas que estamos sufriendo hoy en día, del gobierno y su visión lo que deparaba al pueblo puertorriqueño era muy certera. Yo creo que las acciones que EE.UU. ha ejercido de asesinar a Filiberto, es una acción que es imperdonable”.

DE: ¿Era calculado?

EBR: Es calculado.

DE: ¿El salió de la casa y lo dejaron desangrar allá?

EBR: No, según los informes y la evidencia que hay el fue asesinado dentro de la casa y luego de su asesinato, perfectamente por debajo de la puerta se veía la sangre bajando.

Los FBI no entraron a la casa y llamaron a otro equipo que viniera de Virginia de EE.UU. para entonces entrar a la casa. Y entraron al otro día alrededor del mediodía, es lo que tengo entendido.

Todo ese tiempo se veía que él se estaba desangrando y nadie hizo nada. Inclusive había médicos y compañeros independentistas en los alrededores que querían intentar llegar y no los dejaron porque les dijeron que nada se podía hacer. Luego se demostró que si Filiberto hubiera tenido ayuda hubiera podido sobrevivir.

Independientemente del hecho el que una persona estuviera con el en el momento de su muerte, se hubiese podido hacer algo, como dijo su hijo Edgardo, así que eso demuestra la insensibilidad y mezquinad del FBI y de las agencias federales cuando se trata de puertorriqueños que luchan por la libertad”.

DE: ¿Precisamente esa insensibilidad por parte de las autoridades de los regímenes de EE.UU. ha caracterizado a Puerto Rico como una colonia?

EBR: Absolutamente. Decir que los puertorriqueños están en contra del pueblo estadounidense no es correcto. Nosotros como otros pueblos tenemos hermanos que son estadounidenses pero el gobierno de EE.UU. es otra cosa.

El gobierno de los EE.UU. ha experimentado con los puertorriqueños en nuestro bosque tropical de El Yunque, es un bosque que esta bajo las Naciones Unidas en términos de reconocimiento particular en la biosfera del planeta, en ese bosque ha sido ensayado el napalm, el Agente Naranja, el Agente Blanco, que han sido utilizados en Vietnam en contra del pueblo vietnamita y en contra de otros pueblos.

Desde Puerto Rico y desde Vieques se ha planificado y se han ensayado intervenciones contra otros países como Granada, Republica Dominicana y Panamá. Los puertorriqueños no podemos seguir permitiendo que EE.UU. utilice nuestra tierra como un portaaviones, como si fuera un territorio para ellos donde pueden hacer lo que les venga en gana. Nosotros estamos haciendo la lucha para que eso no sea así, para sacar los EE.UU. de Puerto Rico y ser como nos corresponde; un país libre y soberano”.

DE: ¿Usted estuvo hace poco en un encuentro de movimientos y partidos de izquierda del Caribe y de Centro América, me imagino que el tema puertorriqueño y su lucha por la independencia, fue tocado ahí también?

EBR: Absolutamente y es de particular agrado que en las resoluciones aparece una resolución en contra del colonialismo no solamente por Puerto Rico, sino por el territorio Palestino, Saharaui y otros países que se encuentran subyugados por unas naciones imperialistas. Fue un encuentro maravilloso, en la clausura estuvo el Presidente Daniel Ortega, había participantes de El Salvador, Guatemala, Honduras, México y Puerto Rico, eran unos de los cuantos países que estábamos ahí”.

DE: “Ahora compañera para rondar esta entrevista. ¿Usted tendría un llamado para la opinión internacional sobre el apoyo por esta lucha de la independencia?

EBR: Le agradezco mucho por la oportunidad porque para nosotros los puertorriqueños, que somos caribeños, latinoamericanos, hablamos español y tenemos una cultura muy distinta a la de los EE.UU., no tenemos nada en contra del país, pero nosotros somos un país propio.

Nuestros antepasados son los mismos que los de Cuba, Republica Dominicana, Venezuela, así que nosotros con esos pueblos nos identificamos y nosotros queremos pertenecer a donde están nuestros hermanos.

A todos nuestros hermanos de América Latina y a todos los hermanos del mundo lo que queremos decirles los puertorriqueños es que compartimos la solidaridad, porque dentro de la solidaridad es que nuestra lucha puede avanzar, que aquí en Puerto Rico nosotros haremos lo que tenemos que hacer para lograr nuestra independencia, la libertad y nuestra soberanía.

Pero que en cada pedacito del mundo haya un lugar para los puertorriqueños para que podamos expresar y podamos dejar saber cuales son nuestras intenciones y nuestro destino, que podamos ser como todas las republicas del mundo ¡LIBRES!”

 

FOTO:

PUERTO RICO: Elma Beatriz Rosado, viuda de Filiberto Ojeda Ríos, comandante del Ejercito Popular Boricua Macheteros. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 



¡VIVA PUERTO RICO LIBRE!: “Si el enemigo de tu pueblo te llama ‘terrorista’ eres bendecido”

 



¡VIVA PUERTO RICO LIBRE!
“Si el enemigo de tu pueblo te llama ‘terrorista’ eres bendecido”

Entrevista con Rafael Cancel Miranda, luchador contra la ocupación colonial de EE.UU. en Puerto Rico y preso político durante 25 años

POR DICK EMANUELSSON

Video (1 hora 20 min.): https://youtu.be/mqR2_HSlp6g

AUDIO: http://www.box.net/shared/31126dxt5c

SAN JUAN / PUERTO RICO: Inquebrantable y firme en sus principios por Puerto Rico libre y soberano. Y por eso Rafael Cancel Miranda dio 25 años de su vida en cárceles como Alcatraz o la prisión de Illinois, USA, en donde el Imperio intentó de quebrarlo físicamente ya que no pudieron comprarlo.

A final el presidente Jimmy Carter bajo su campaña hipócrita de “derechos humanos” no tenía otra alternativa que liberar incondicionalmente a Rafael Cancel y sus otros cuatro compañeros que 1954 atacaron el congreso para que los congresistas supieran como es de “probar de su propia medicina”, saborear el plomo de las balas. Cinco de los congresistas quedaron en el suelo en el Capitolio.

En octubre de 1954 en al Capitolio: Lolita Hebron y
Rafael Cancel, entre los dos policias.


El masacrado y oprimido pueblo de Puerto Rico saludó la acción como una gesta libertaria mientras la prensa estadounidense los tildó “terroristas”. Hoy la historia se repite en muchas partes del mundo.

“Si el enemigo de tu pueblo te llama ‘terrorista’, eres bendecido, porque ellos solo llaman terroristas que les combaten. Hasta Bush le dio a Uribe una medallita a éste servil. ¡Imagínate! Si Bush me da una medalla, me insulta por que me está diciendo que soy sus criaturas, de sus serviles. Pero si te llaman terrorista, para mi es un honor que me llamen terrorista los yankis porque yo sé quienes son los terroristas”.

Así comenta, resume y saluda a los presos políticos latinoamericanos en Estados Unidos, entre ellos Simón Trinidad y la Sonia, guerrilleros colombianos que se levantaron en armas contra el estado terrorista que asesina su propio pueblo en el continente suramericano, y cómo es posible soportar un régimen estatal carcelario si tienes suficiente convicción ideológica.

En la siguiente extensa entrevista en la casa del viejo luchador en San Juan, Puerto Rico, Rafael Cancel subraya que el sacrificio valía la pena, que la lucha contra los verdaderos terroristas y ocupantes sigue hasta que Puerto Rico sea libre y soberano, y que no es un ‘nacionalista limitado’ que no ve más allá de la esquina:

“Doy mi vida por la revolución cubana, bolivariana, estoy con Chávez, con Evo, con Ortega por que soy puertorriqueño y latinoamericano”.

El reportero sueco DICK EMANUELSSON después de la entrevista con el independista RAFAEL CANCEL.


Video (1 hora 20 min.): http://www.vimeo.com/12764244

AUDIO: http://www.box.net/shared/31126dxt5c




martes, 20 de agosto de 2019

Puerto Rico y la exitosa lucha en contra el neocolonialismo y un gobernador corrupto






Puerto Rico och kampen mot det koloniala styret och i centrum, en kvinna vid namn Mirakel

Milagros Rivera Pérez träffade jag första gången 2010 under en reportageresa på den karibiska ön, även kallad den sista kolonin på den amerikanska kontinenten.

En tystlåten men outtröttlig folklig kämpe, sprungen ur arbetarkampen i det klassmedvetna och stridbara Energifacket UTIER.

Varje dag kommer det något på e-posten från Milagro, som på svenska betyder mirakel. Det kan vara ett reportage om det venezuelanska eller nicaraguanska folket kamp eller något om Kuba, denna storebror i Karibien till Puerto Rico, förenad med en liknande historia om hur den uppåtstigande imperialistiska makten USA 1898 förklarade den spanska kolonialmakten krig just när José Martis befrielsearmé i Kuba nästan hade besegrat spanjorerna. Lenin betecknade USA:s krigsförklaring mot spanjorerna och erövringen av Kuba som övergången till det imperialistiska stadiet, materialiserad på den amerikanska kontinenten.

För den internationella solidariteten är för Milagro en livsuppgift. Den går hand i hand med de sociala klassernas kamp i Puerto Rico, menar Milagro som också är aktiv medlem i Frente Socialista, den Socialistiska Fronten.

I följande intervju berättar hon om hur det Puertorikanska folkets masskamp tvingade USA-administrationens guvernör att abdikera från guvernörsposten.

Dick E.



Puerto Rico y la exitosa lucha en contra el neocolonialismo y un gobernador corrupto
Y en el centro se encuentra una incansable mujer y luchadora popular, Milagro Rivera Pérez

Topé con ella el 2010 durante una gira en la isla, también llamada la última colonia en el continente americano. Una mujer que no hace mucha bulla pero sí trabaja para su pueblo, sus compañeros del sindicato de electricistas, el combativo sindicato clasista Utier.

Topos los días envía algo sobre las luchas de los pueblos de Venezuela, Nicaragua y, por supuesto de Cuba, isla y hermana mayor  de Puerto Rico, similar historia sobre como el naciente imperialismo norteamericano declaró la guerra al poder colonial español en momentos cuando el Ejército de Liberación de José Martí casi había derrotado a los españoles.

Porque para Milagro la solidaridad y el Internacionalismo Proletario es para Milagro una tarea por vida, a la par de la lucha de las clases sociales en Puerto Rico, militante en el Frente Socialista de Puerto Rico.

En la siguiente entrevista cuenta cómo el pueblo de la isla logró, a través de las acciones de las grandes masas obligar al gobernador pitiyankie de su cargo.

Dick E.

martes, 15 de agosto de 2017

“STOP BOMBING IN VIEQUES”! ´Gerillafiskare´ mot Natos bombövningar i Puerto Rico

martes, 15 de agosto de 2017

“STOP BOMBING IN VIEQUES”! ´Gerillafiskare´ mot Natos bombövningar i Puerto Rico




“Ni kommer att få problem på Vieques”

AV DICK EMANUELSSON

Sedan 1940-talet har Puertos Ricos folk genomfört en av det civila olydnadskrigets mest framgångsrika strider och besegrade slutligen världens mäktigaste militärmakt, skriver latinamerikareportern Dick Emanuelsson från Puerto Rico.

VIEQUES/PUERTO RICO / Fem bomber exploderade och Ismael Guadalupe trodde att hans och familjens sista stund var inne. Men dessbättre överlevde de. Samma dag marscherade han och Vieques’ befolkning mot borgmästarens residens för att säga; ”Nu räcker det! Ut med USA-militären från Vieques”!

– Vi samlades och fattade beslutet att gå in på det militära övningsområdet som utgjorde en bokstavlig krigsskådeplats. En mängd tältläger upprättades där våra kroppar utgjorde sköldar mot missiler och stridsvagnar, säger Ismael Guadalupe, en i dag 65-årig socialist som var och är en av de främsta ledarna i kampen mot ett av USA:s bombmål i världen, den lilla men otroligt vackra karibiska ön Vieques.

https://vimeo.com/13783856

PUERTO RICO: (Vers.larga) Los ‘guerrilleros’ pescadores que impidieron 15 000 marines gringos a desembarcar en Vieques from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.

Vi träffas vid ett litet kapell en lördag mitt på ön. Idyllen är enastående och vem kan misstänka att några kilometer härifrån har tills bara ett par år sedan pågått fullt krig med inslag av jagare, kryssningsfartyg, B52-plan och tiotusentals marinsoldater som vällt in över de kalkvita sandstränderna i vad som är en av Karibiens många pärlor?! Ett par hundra meter från oss springer hästar helt fritt medan en familj har monterat upp grill, solparasoll och badmintonnät vid stranden medan den typiska puertorikanska salsamusiken smattrar ut från en radio.

Dagen innan avblåstes på grund av dåligt väder en civil olydnadsaktion som bestod i att över 400 aktivister mot USA:s gigantiska förstörelse av ön Vieques, skulle tränga in på det förbjudna inhägnade området för att uttrycka sin protest mot att de militära USA-myndigheterna försöker rensa och rena de tidigare bombade områdena genom att bränna området utan att ta hänsyn till vindarna och naturen. Om kampen mot de direkta bombningarna av Vieques har lett till seger går nu kampen in i en mer komplicerad fas. Den handlar om att de federala myndigheterna överlämnar ön Vieques till dess befolkning, att de som fötts på ön också ska ha den lagliga rätten över sin mark.

Men låt oss ta det från början.

* * *

KAMPEN MOT BOMBNINGAR har gått parallellt med kampen mot kolonialiseringen och för Puertos Ricos självständighet. 1964 gick studenterna utför första gången på gatorna för att kräva sin ö tillbaka. Den kubanska revolutionen hade segrat och Ismael säger att de revolutionära vindarna från grannön bokstavligen svepte in över Puerto Rico och förstärkte den historiska vänskapen mellan de två karibiska öarna. Vietnamkriget var trots sitt avstånd en bitter verklighet för befolkningen eftersom Pentagon kallade in öns unga som kanonmat i sitt ockupationskrig i det fjärran asiatiska landet. Marinens mål var att militärt ockupera hela Vieques. Dess strategiska position i mitten av Karibien och bara en timmes flygresa till Revolutionens Kuba, gjorde att Vieques och Colebra valdes ut som rena militära övningsområden för USA:s militärindustriella komplex. USA-militären försvarade sig med att ”det finns inget liknande område än i Colebra och Vieques”. 1976 förflyttades alla militära och marina enheter från Colebra till Vieques vilket gjorde att motståndet växte i Vieques. Fiskarna drogs in i kampen mot de besinningslösa militära övningsbombningarna.

– Flera orsaker låg bakom den ökande kampen. Cancerfrekvensen ökade dramatiskt. Förgiftning av havet och grundvattnet. Kampen för Vieques och mot USA-marinen omfattade hela det puertorrikanska folket, menar Ismael.




PENTAGONS ANVÄNDANDE av Vieques som en litterär bombmatta skedde från luft och hav. Landstigningar genomfördes av enorma stridsvagnar från marinens amfibiefartyg som i sin tur släppte ut tusentals infanterisoldater som stormade in över de vackra stränderna. Samtidigt avlossade jättelika kanoner sin mördande ammunition från kryssningsfartyg eller jagare. I luften avlossade USA-flyget missiler som slog ned i stränderna eller de små partierna av skog. Många av dessa missiler, både i land och i havet, exploderade aldrig och är en smittokälla för dagens generation.



– Här utprovade USA:s militärindustriella komplex hela sin arsenal av vapen och bomber. Vieques var i praktiken ett övningsfält för USA men också andra nationer, främst europeiska, kom hit med egna militära enheter för att testa de vapen som det militärindustriella komplexet i USA ville sälja. Befolkningen hamnade som i en militär sandwich mellan den norra och södra spetsen av ön där militärmanövrarna och bombningarna ägde rum. Vieques förvandlades till en ö som kunde hyras ut för krigsgalna regeringar i världen, säger den 65-årige socialisten med förbittring i rösten.





ÄVEN OM VIEQUES sedan ett antal år inte är utsatt för övningsbombningar så säger Ismael Guadalupe att ön är ett veritabelt spionnäste för Pentagon. Sammanlagt finns det etthundra antenner som är riktade mot Sydamerika och främst Colombia. Antennerna har dock inte för avsikt att bevaka Karibiska havets knarktrafik utan är i stället uppkopplat mot USA:s sju militärbaser i Colombia. Trots antennerna flyter tonvis med kokain över Puerto Rico och i nästan varje gathörn i huvudstaden San Juan har kartellerna upprättat ”Punto de Venta”, försäljningsstånd där kokainet eller annat knark säljs. Hyckleriet känner inga gränser när Bush, Obama och Clinton anklagar Chavez för att inte bekämpa knarkodlingarna och handeln med droger när DEA, CIA eller FBI inte slår till där behovet finns, menar Ismael.

– USA:s förevändning för att upprätta militärbaser i Colombia och andra delar av Latinamerika där att stoppa narkotikaproduktionen och handeln. Men i verkligheten handlar det om att stoppa FARC-gerillan och andra revolutionära rörelser i Latinamerika som slåss mot oligarkin.


DEN 6 FEBRUARI 1978 i den lilla fiskebyn La Esperanza samlade Carlos Tazo Selón ett hundratal fiskare. Målet var att stoppa en kombinerad flottstyrka mellan USA och Nato på 15.000 marinsoldater som skulle landsättas på en strand i närheten. Det ser fridfullt och vackert ut när vi träffas på samma strand där hans yrkeskamrater ställdes inför beslutet att “Nu eller aldrig gäller det att försvara Vieques”! Carlos Tazo pekar på sin lilla fiskebåt som ligger och guppar oskyldigt i viken och som han har vårdat ömt under alla dessa år som kampen mot krigets krafter pågick.



– Det handlade inte bara om att vår lilla fiskenäring och fiskevatten skulle slås sönder av bombardemanget. Här utsattes våra kvinnor för våldtäkter och skändningar av berusade marinsoldater som också mördade pensionärer och andra barbariska övergrepp på civilbefolkningen. Därför var jag och andra av den meningen att vi måste kasta ut militären från Vieques.

NATO hade planerat att under 28 dagar och dygnet runt genomföra en gigantisk militärmanöver. Arbetslösheten under denna tid låg på närmare 70 procent och de arbetslösa fick matkuponger för sin överlevnad. Därför var fiskenäringen egentligen den enda näring som gav sysselsättning. Fiskarna blev desperata inför det faktum att fisket skulle stå still under 28 dagar och utsåg Carlos Tazo att kontakta kontraamiralen William Flanagan för att sondera om vilka förslag marinen erbjöd.

– Det enda han erbjöd var att vi skulle ställa oss i kön för matkuponger. Och jag svarade att “Ni kommer att få problem på Vieques”. Men han bara tittade på mig med ansiktsuttrycket som ungefär sa att “vad kan en liten fiskare ställa upp mot en kontraamiral, en representant för den mäktigaste militärmakten i världen”?


TILLBAKA I LA ESPERANZA ställdes fiskarna inför alternativet att acceptera eller slåss för sina rättigheter. ”Vi ska slåss för våra rättigheter och Vieques’ framtid”! sa Tazo, en fridens man men en skicklig boxare och organisatör av tuppfäktningar, vilket han fortfarande sysslar med.

– Jag ställde frågan direkt till kamraterna; hur många av er är beredda att i gryningen dra ut för att slåss mot NATO:s flottstyrka? Av 80 lyfte 40 sina händer.

Under natten mellan den 5 och 6 september 1978 planerades vad som skulle bli ett avgörande mellan David och Goliat.

"Gerillafiskarna" och den obeväpnade folkrörelsen besegrade krigsfartygen på tusentals dödviktston att retirera från ön Vieques. Deras mod besegrade det nakna våldet från krigsalliansen Nato. Ett exempel för folken i världen.


Motståndsrörelsen som skapades den dagen konspirerade mot en gigant men avgick med segern. Fällan som gillrades bestod i att arrangera så att ankarkättingar drogs in i propellrarna på krigsfartygen och omöjliggjorde militärmanövern. Sammanlagt lyckades Carlos Tazo och hans “gerillafiskare” under åren som följde stoppa 38 av USA-marinens manövrar. Amiralerna förfogade över den mest moderna teknologiska utrustningen med datorer, sensorer och antenner men stod mer eller mindre maktlösa när fiskarna kunde köra med släckta lanternor i natten eftersom de kände sina vatten väl och gäckade tusentals marinsoldater.

– Gerillataktiken kombinerad med intelligens men framför allt vår målmedvetenhet att driva ut ohyran från USA för att försvara vår ö, var överlägsen den militära fiendens strategi och vapenmakt.


TROTS ATT USA-MARINEN tvingades upphöra med militärmanövrarna på Vieques, finns det inget som säger att Pentagon återigen kan deklarera att Vieques utgör en del av den Nationella Säkerheten och därför återigen ska ockuperas militärt, säger Tazo.

– I dag säger Pentagon att “Kuba och Venezuela utgör en destabiliserande faktor i regionen”. Men Vieques har alltid använts som brohuvud för interventioner i Panama (1989), Kuba (1961), Dominikanska republiken (1965), Nicaragua (flera gånger och Grenada (1983). Bombningarna har upphört men nu desarmerar de blindgångarna från luften, vilket gör att dessa giftbomber sprids med vinden. Därför har Vieques den största cancerfrekvensen i Puerto Rico. Ibland begraver vi fem personer per vecka som har smittats av cancer. Därför måste vi fortsätta kampen.


OCH CARLOS TAZO SÄGER att han misstänker att bakgrunden till den höga cancerfrekvensen ligger på botten.

– Jagaren US Killing är ett krigsfartyg som ligger på 28 fots djup, 500 meter från Vieques. De har 1500 fat men vi vet inte vad de innehåller. Det fartyget användes i ett atombombsprov och smittades av radioaktiva ämnen. De försökte rena båten från de radioaktiva ämnena genom att sandblästra tankarna. USA har alltid sålt gammalt skrot till andra länder men US Killing lyckades de aldrig sälja varför det transporterades hit. Efter att det hade anlänt sänktes det. Här, i den södra delen av Vieques, har fisket nästan försvunnit. Vi misstänker att de 1500 faten med smittad blästersand läcker ut och förgiftar havet och dess innehåll



År 2001 genomförde det federala organet ATSDR, (Agency for Toxic Substances and Disease Registry) en undersökning av fartyget och tog prover på djur, fiskar och koraller. ATSDR avfärdade misstankarna om utsläpp av anmärkningsvärda höga radioaktiva halter. Men det statliga organet bekräftade att jagaren US Killen deltog i ”Operaction HARDTACK” 1958 i vilken kärnvapenprov i undervattenläge genomfördes. Så här skriver de i en rapport:

”Under och efter explosionerna av kärnvapenproven översköljdes USS Killen konstant av vattnet för att eliminera så mycket av radioaktiviteten som möjligt. Efter några dagar av varje prov gick besättningar ombord och undersökte fartyget som ’avgiftades’ manuellt i de områden som behövdes en extra behandling. Proven av radioaktivitet som togs 1975 och 2002 uppvisade att de nivåer av radioaktivitet förbundna med USS Killen är omärkbara och utgör ingen fara det allmänna hälsotillståndet för invånarna i Vieques”.


VI GÅR TILL EN strandbar för att svalka oss i hettan med en iskall öl. Bakom den vackra svarta kvinnan som står i baren ser jag en affisch med en kvinnlig marinpolis från USA som har tvingat ner på stranden en 78-årig gammal kvinna som protesterar mot USA-marinens militärmanöver. Affischen har texten; ”Marinsoldat, din timme har slagit”. En stor teckning bredvid fotot visar hur Puerto Ricos flagga vajar stolt på ön medan USA:s krigsfartyg och flyg svävar runt ön.



ALEIDA CENTENO är ordförande för Puerto Ricos Advokatsamfund och samtidigt en expert och långvarig forskare på USA:s militarisering av Puerto Rico, Karibien och Latinamerika. Hon är ofta anlitad på universitet i USA och Sydamerika och i synnerhet efter att Obama tillträdde. Hans beslut att installera sju militärbaser i Colombia, damma av två baser i Panama, förstärka det militära samarbetet med ett antal högerregeringar, hans vägran att dra tillbaka den 4:e Flottan som hade legat i sina flytande hangarer sedan 1956 fram tills den 2 juli 2008 då Bush beslutade att ta ut den för att patrullera Atlant- och Stillahavskusten, alla dessa faktorer har bidragit till att förstärka bilden av Obama som en upprustningens och militarismens president i Vita huset, menar Aleida. Hon räknar upp stad efter stad, by eller plats över Puerto Rico och Vieques där USA:s militära installationer återfinns.

– Folket i Vieques måste fortsätta sin strid på grund av att här finns en av militärens viktigaste och mest avancerade radarinstallationer på den västliga hemisfären. De utgör en pjäs i det 21:a seklets vapensystem. I Puerto Rico finns det flera installationer och Vieques är en del av det totala systemet. Vi har radar som upptäcker missiler. Här finns HARP-systemet som inte längre är ett projekt utan ett permanent program i USA:s hela försvarssystem. Det har sedan 2007 egen budget och är inkluderat i de marina- och USA:s flygstyrkor. Här finns baser för förarlösa (s.k. droneplanes), krigsplan. Enligt deklassificerade dokument finns det kärnvapen på flytande baser (runt Puerto Rico) vilket innebär antingen i havet eller i luften. Det submarina systemet ger Pentagon möjlighet att tränga in under havsbotten och via sitt datorsystem explorera om det finns gas, olja eller mineraler.

Enligt Aleida Centeno finns det installationer i Puerto Rico som kan kontrollera och övervaka hela planetens kommunikationer. Den lilla ön befinner sig mitt i det militära centret som representerar den teknologi som kommer att ge USA total dominans i framtiden. Om ingen stoppar dem.

– Alla dessa installationer är sammansatta och samordnade och Vieques fortsätter att utgöra en del av dessa. Vi är stolta över vad folket i Vieques har gjort för freden. Men kampen här och i Puerto Rico måste fortsätta för i militära termer är det inte längre bara ett hot mot Vieques utan hela planeten och mänskligheten.


USA-ADVOKATEN OCH JOURNALISTEN Eva Golinger har i sina forskningar över USA:s militärbaser i världen dragit slutsatsen att det viktiga inte är längre hur många baser eller soldater och officerare som återfinns på dessa utspridda i världen utan vilken teknologisk utrustning som finns på dessa. Radar- och spionteknologi blir ett allt viktigare inslag i USA:s militära och politiska grepp över världen. Aleida bekräftar denna bild.

– Denna teknologi kan undvara närvaron av konventionella arméer. Med en knapptryckning kan du dirigera ett förarlöst plan som nu sker i Afghanistan. Dessa plan har vi här i Puerto Rico. Ibland ser vi dem landa vid en bas. De flyger mycket lågt för att undvika att upptäckas av konventionell radar.

Teknologin som appliceras används också för att avaktivera hela datasystem, fortsätter hon. Innan Irak bombades 2003, utsattes landet för elektromagnetisk energi som slog ut det irakiska energisystemet och med det försvarssystemets datorer som var nödvändiga för att upptäcka USA-flyget.





– Systemet blockerar fiendens kommunikationssystem och inför det egna kommunikationssystemet. Med det elektromagnetiska energivapnet kan man förflytta energi. Du kan ha en grupp i Amazonasdjungeln eller i en öken och via en satellit skicka energi till dem som är utrustade med radar och all slags teknologi. Nyligen avslöjades en grupp långt inne i Venezuelas djungler som förfogade denna teknologi och försökte övertyga ursprungsbefolkningen om att de var bättre rustade för att tjäna befolkningen än den egna regeringen. Det var en grupp nordamerikanska självutnämnda apostlar som utvisades av regeringen Chavez och som anklagades för att vara ute efter naturresurserna i regionen.



ENLIGT CENTENO KAN TEKNOLOGI SIMULERA fram en kärnvapenexplosion utan att behöva utlösa själva detonationen. Detta är också en av orsakerna till varför Obama i början av året besökte Moskva och var överens om att minska antalet kärnvapenstridsspetsar med 40 procent. Både USA som Ryssland förfogar över teknologin. Och den ryska marinen hävdade att jordbävningen i Haiti den 12 januari i år var provocerad av USA via den elektromagnetiska energin. Men det finns inga framlagda bevis, säger jag, men finns det indicier?

– Ja, det finns indicier som tyder på att jordbävningen framprovocerades av USA. De kan modifiera klimatet, de kan förstärka eller skingra, programmera och konfigurera en orkan och leda den till en geografisk position. Sex månader efter orkanen Katarina, publicerade en grupp USA-medborgare en grafisk bild på internet över hur det elektromagnetiska systemet såg ut dagen för orkanen Katarina. En intensiv rät röd pil inleddes i Puerto Rico, drog över Mexikanska Golfen och slutade i Tennesse i USA. Jag tror att gruppen gjorde det av speciella politiska orsaker som ”OBS, VARNING! Se vad som hände den Dagen”!

– US Geolog Service har upprättat en karta där alla naturresurser i världen är inritade och registrerade. Puerto Rico är ett av dessa länder som sitter på en klippa av mineraler som de kalkylerar uppgår till 687 miljoner ton av sju olika mineraler som är oerhört värdefulla så som guld, silver, magnesium eller koppar. Det är ingen tillfällighet att deras radar och militära installationer återfinns på platser i Puerto Rico där dessa mineraler återfinns och där de vill utrymma civilbefolkningen.


CARLOS TAZO SER LITE CHOCKAD UT efter Aleidas beskrivningar som också handlar om att denne 76-årige fiskare under år utmanade en militärmakt. Men han överraskar återigen:

Tito Kayak hissade Puerto Ricos flagga på
Frihetsgudinnan i New York

– Jag träffade två gånger Fidel, första gången i New York och den andra gången i mitt hem (när Tazo bodde en tid i USA) och han sa, under mötet som pågick från 11 på kvällen till 04.00 på morgonen; ”Zenón, ta det försiktigt! För du har inte en aning om vilken huvudvärk du håller på och orsaka USA-regeringen! I vilket ögonblick som helst kan du råka ut för en ’olycka’.”

Hur som helst fortsätter fredsaktivisterna sin civila olydnadskamp mot det latenta militära och det permanenta miljöhotet mot Vieques. Men Tazo, Tito och Ismael har alla visat att med enighet och en politisk övertygelse går det att åstadkomma resultat, ja, till och med tillfälligt besegra världens främsta militärmakt.